Hur ska man kunna härbärgera en familjetragedi när "familjen" inte är av blodsband? Hur ska man kunna förklara för omgivningen (och för sig själv) att man blir så starkt påverkad av en totalt overklig händelse?
Jag har en väldigt, väldigt nära vän som har mött osedvanligt många prövningar i livet. Vi har följt varandras med- och motgångar i snart två och ett halvt decennier... Jag trodde jag var härdad (ja, vi har haft många skiftande "motgångar" båda två), men det som nu visat sitt fula tryne är ofattbart.
Mitt hjärta blöder för min närmsta vän och hennes barn! Jag önskar att vi bodde närmre varandra så att jag kunde vara ett mer påtagligt stöd för henne. Du är som en syster för mig - därför river detta djupt i mitt innersta! Detta är något som händer andra - inte någon i ens närhet! Jag kan aldrig förstå till fullo hur detta känns för dig - jag kan bara gissa......
Jag är glad att du har din kraftkälla och jag hoppas verkligen att den hjälper dig igenom det här.
Jag älskar dig som en syster och gråter med dig som en sådan, men jag gläds också med dig för varje dag du tar ett steg framåt!
Med stor kärlek till min fina vän!
fredag 19 augusti 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)