I Dagens eko idag berättades om en 82-årig man som efter ett rån blivit av med sin legetimation och eftersom han inte hade några anhöriga i livet kunde han ej skaffa någon ny.
Detta låter som någonting väldigt udda och konstigt - och det är det ju egentligen - men vardag för så många människor.
I mitt arbete med hemlösa och/eller missbrukare och/eller psykist sjuka möter jag detta problem dagligen. Ett moment 22 så måste få sin lösning. Hur ska människor kunna börja ta ansvar för sitt liv när vårt välfärdssystem sätter käppar i hjulen?